När elden först upptäcktes, njöt människan av att använda ljus och värme för flera olika syften. Men en brasa använde mycket bränsle, krävde ett stort utrymme och kunde inte enkelt flyttas från ställe till ställe. Vad som behövdes var ett sätt att hålla ljuset från en låga på ett litet ställe, och förlänga brinnandet så att lågan varade längre. Med andra ord, ett ljus!
Det tog sin tid för människan att hitta på hur det skulle gå till. Arkeologerna är överens om att de forna Egyptierna visste hur man gör ljus, eftersom de har funnit ljushållare från ett så tidigt datum som 1600 FKr.
Det äldsta beviset på ett äkta ljus från det första seklet har hittats i Frankrike nära staden Avignon. Författaren, Pliny den Yngre, nämnde ljus gjorda av brinnande talg. Andra författare hänvisar till ljus gjorda av vassrör som skalats på ena sidan och sedan doppats i smält fett eller vax.
Romarna gjorde ljus med liknande vekar och vax som vi använder idag. Som veke användes en papyrusrulle som behandlats för att inte brinna så snabbt. De renade talg eller bivax med havsvatten och blekte det i solen. Genom att doppa veken i smält talg eller vax om och om igen byggdes ljuset upp, på samma sätt som vi gör handgjorda ljus nuförtiden.
Ljus blev mycket viktiga för religiösa ceremonier i kristna kyrkor. Den första kristna härskaren, Konstantin, använda ljus under påskfirandet på 300-talet. Det fanns en speciell dag för att hylla ljuset och dela ut dem bland de trogna – Kyndelmässan den 2 februari. Många kyrkor firar fortfarande denna dag.
Talg (djurfett) och bivax var fortsättningsvis vanliga då folk gjorde sina egna ljus hemma. Men snart blev ljustillverkningen ett hantverk. På 1200-talet fanns det grupper av ljustillverkare i både England och Frankrike som var organiserade i gillen. Talgljushandlarna gick från hus till hus och tillverkade ljus av fettet som husmödrarna sparat för ändamålet. Vaxljushandlarna tillverkade och sålde sina ljus i egna affärer.
De här tidiga ljusen skänkte ljus då solen gick ner, men de var ingenting i jämförelse med de härliga ljus vi förväntar oss då vi gör en beställning till PartyLite. Talgen härsknade, och i varmt väder smälte ljusen och blev böjda. När ljusen brändes resulterade det alltid i en viss mängd rök och lukt. Inte att undra på att ljustillverkarna (och husmödrarna) fortsatte att söka efter ett bättre sätt att göra ljus!
En fransk kemist, Michel-Eugene Chevreul, fastställde på 1800-talet hur man skiljer komponenterna åt i glycerin för att producera stearin, som det blev fina ljus av. Kort innan, hade valfångare upptäckt valrav, en vaxliknande substans i valar, som även det gjorde bättre ljus. Andra kemister lyckades skilja paraffinvax från petroleum och snart var stearin och paraffin ljusets basingredienser.
Vekarna blev också bättre. Romarnas pappersvekar gav väg för fina vekar av flätad bomull. Bra vax och pålitliga vekar gjorde att ljusen brann rent och utan att sota. Ljusen var redo för nästa steg på vägen till den rika variation samt vackra färger och dofter som vi njuter av nuförtiden.
Nästa steg var att utveckla en maskin som kunde forma ljusen i stora mängder så att priset skulle kunna hållas så förmånligt som möjligt. Slutligen kom datorerna, som gjorde det möjligt att exakt mäta färg- och doftingrediensen i varje ljussats.
När det blev möjligt att kontrollera ljusens kvalitet och förutsäga brinntiden, blev ljusdesign möjligt i den grad vi ser idag. PartyLite håller samma kvalitet i varenda ett ljus: från ett litet Teljus till ett stort 3-veksljus, från ett elegant Antikljus till en kryddig vaxfylld glasburk vars doft fyller hela rummet. En husmor från medeltida England skulle vara häpen om hon fick se våra ljus som brinner med söta dofter. Det ljus du köper från PartyLite är det finaste ljus som finns efter en lång och stolt historia.